haardkaar

Satt och begrundade min alldeles egna blogg. Såg att jag inte skrivit ett inlägg sedan mitten av augusti. Nu får jag skärpa till mig, man vill väl inte ha en tom månad i statistiken. Men vad ska man skriva om då? När man inte vill skriva om sin vardagstristess och om hur helgen varit. Eller kanske hur stilig någon var i vissa kläder.
Jag kanske skulle skriva om dessa grejer men hur spännade är det egentligen? Inte alls.
Idag körde jag en självväxlande bil för andra gången i mitt liv. Det var inte överväldigande på något sätt. Den gick inte bra, växlade aldrig när jag själv ville. Jag blir lite drömsk och tänker mig tillbaka till den kvällen jag tog min automatoskuld. Det var en kall novemberkväll i Uppsala 2006, utanför garnisonen Ärna. Det närmade sig MUCK och hela kompaniet skulle ut och slå kullerbyttor på byn. Jag hade länge varit nyfiken. Den kvällen tillhandahöll min plutonskamrat tillika ställföreträdande gruppchef sin vagn. En vit Volvo 740 herrgårdsvagn från 1988. Jag satte mig i förarsätet och andades djupt. Min kamrat hade en kort utb. för mig i vagnstjänst. Lite osäkert lade jag foten på bromsen, tryckte ner knappen på växelväljaren och förde den till läge D. Jag släppte bromsen och bilen körde iväg av sig själv. En skrämmade upplevelse då man själv inte kunde styra det. Det gick ryckigt i början då jag dumt nog bromsade med vänsterfoten. Vi kom iväg, gasade på med silkeslena växlingar. Ivrigt satt jag och sa "look no hands, no hands". Min kamrat himlade med ögonen. Automatväxellådorna har ju bara funnits sisådär min tvåfaldiga ålder.
Senare den kvällen var jag dessutom manlig och talade om känslor. Drack öl som en skoggshuggare och dansade diskodans som en väderkvarn. Fina minnen, en lyckad afton.