Den ofrivillige flygplanskaparen.


I mitt yrke flyger jag en del mellan arbetet och hemmet. Vilket leder till att man genomgå dessa säkerhetskontroller på flygplatsen gång på gång. Därför försöker jag vara så smidig från början och i god tid att skicka upp nycklar, plånbok och ytterplagg. Därefter måste bärbara datorn plockas upp, vikas upp och läggas i en enskild plastlåda. För flygsäkerhetens skull, sägs det. Detta brukar flyta på riktigt bra på Arlanda om man jämför med de andra flygplatser jag varit på. Som värst var det efter tvilling tornen i Förenta Staterna föll ihop. Efter det sågs allt som möjliga mordvapen och nagelsaxen fick inte vara i handväskan längre.
Alltid går det dock inte så smidigt genom kontrollen. Som när jag skulle flyga från Tammerfors i Finland för ett par år sedan. Där reagerade metalldektektorn på spännet i skärpet och kängorna. Vilket ledde till att man råkar ut för den handburna dektorn. Det gick bra men nu för några veckor sedan gick det inte lika väl. Det var på Bromma flygplats och jag stod och väntade på min väska som inte kom ut i andra änden. Den kördes fram och tillbaka genom röntgen. De ville titta i den och jag gick med på det. Tänkte att alla teknikprylar i den såsom laddare, strömstavar och sladdar kors och tvärs kan se lite misstänkt ut. Jag öppnar väskan, rotar runt lite och längst ned ligger mitt bortglömda flerbruksverktyg. En Gerber bl.a med inbyggd tång, såg, skruvmejsel och en vass kniv med ett blad på 7-8 cm.
Jag har full förståelse för att de inte vill ha en sådan uppe i luften, lätt tillhands. Jag fick snabbt som ögat skriva in väskan istället, så den hamnade i lastutrymmet. Inget märkvärdigt i det. Det som är underligt i det hela är att jag visste inte om att den låg där och ingen har tidigare nämnt detta när jag flygit tidigare. Så har flygit med en kniv ett antal gånger utan att veta om det själv. Lyckligtvis är jag fredlig av mig. Man har väl tänkt tanken i alla fall. Kanske som en Svensk utgåva utav DB Cooper. Hade det gått annorlunda till om jag haft ett utseende folk förknippar med kapare. För att sannoliken torde vara störst att någon med dylikt utseende skulle ta och hitta på sådana illdåd. Likaså är risken större för halka vid halt underlag.
Någon annan som klivit ombord beväpnad?

Far och flyg!

Vem är du, vem är jag? Levande charader.


Så kan det låta när Arja Saijonmaa skrålar för fullt. Så vem är jag? Och vilka är alla de andra? Genom urminnes tider har människor försökt finna förklarningar till spörsmålet varför? Inom flera olika områden. Men nu tänkte jag skriva lite om människor.
Länge har folk grupperats i fack beroende på olika skillnader såsom blodgrupp, stjärntecken, yrke eller varför inte ursprung. Det har antagligen suttit någon och spått i stjärnorna och funnit någon form av mönster. Troligvis har en del av detta varit sagor som blivit grogrund för någon slags skenvetenskap. Som finns kvar än idag bland annat som horoskop i kvällstidningarna. Vad ska det vara bra för? Vem vet, en del människor finner svar i det. Vilket endel gör genom tro eller andra livsåskådningar. Som vanligt finner en del även brister i detta. Vilket leder till nya idéer om hur ting kan te sig och istället blivit en vetenskap. Istället för att säga att något är på ett visst så säger man att det kan vara så. Inget man tycker om, om man vill ha raka puckar.

Anledningen till att jag ordbajsar nu är att jag på något sätt. Något snyggt sätt tänkt glida in på MBTI. Vilket jag helt klart misslyckats med. Hursomhelst. Jag har alltid känt mig lite annorlunda gentemot andra under min uppväxt. Som liten såg jag aldrig varför man skulle heja på ett visst lag. Eller hur detta skulle rättfärdiga ett slagsmål om man hejade fel. Jag kan som vuxen fortfarande inte förstå mig på, när myndiga människor fortsätter med detta beteende. Med hjälp av MBTI fick jag en insikt i mig själv och hur andra kan tänkas tänka. MBTI är en förkortning av Myers-Briggs Type Indicator och en översättning vore överflödig. Det hela bygger på Carl Gustav Jungs personlighetsteorier om än i förfinad form. Det hela går ut på att man svara på en mängd frågor. Sedan vägs svaren ihop och man faller in under en "typ" utav 16 stycken. Nu kanske du som läser inte vill hamna i ett fack. Det gör du ändå vare sig du vill eller inte. Detta är något både du och andra gör mer eller mindre omedvetet. Tänk efter. Du har säkert tänkte tanken "Han är så tystlåten". Krakelibrak! Där fick någon genast en bedömning och hamnade i ett fack. Skillnaden mot den bedömningen och MBTI är att det senare är baserat på flera slutsatser och inte endast en som fallet innan. Varje typ består av fyra bokstäver. E/I, S/N, T/F, P/J. Om vi tar mig som exempel.
INTJ
Så betyder det att jag är inåtvänd, intuitiv, tänkande, bedömande. Jag kan förklara hur allt detta hänger ihop, det tar tid att förstå och jag orkar inte skriva en bok om det. Lyckligtvis finns det mycket god vägledning på nätet. Det mesta är på Engelska.

Testen: http://www.humanmetrics.com/cgi-win/JTypes1.htm

Har man gjort detta gör man lättast att sök på bokstavskombinationen man fick på Google. För att läsa läsa olika typbeskrivningar för att se om man tycker det stämmer. Stämde det?

Vill man läsa mer om liknade saker finner man en hel del på Engelska Wikipedia.
http://en.wikipedia.org/wiki/MBTI

Detta ämnet kan man skriva många bloggar om. Men jag gjorde ett försök att få ner det i ett inlägg.

Jag har blivit trendig.

Hej gott (och ont) folk.

Det är så att jag tagit ett stort beslut att börja skriva på världsväven. Vet inte riktigt varför men jag kände kanske att det var dags. Kan det vara sommarens glada solstrålar som lyser på min blekfeta halv-finska hud, därmed jagar fram lite endorfiner. Kan det även vara detta som ligger bakom mitt nya färdlursinköp? Egentligen finns det inga ursäkter att köpa en ny när man har en gammal Ericsson. Den har varit mig trogen i många år och har ej givit upp ännu. Den är kantstött, sprucken men har ej lämnat det jordiska och kommer nog ej göra det heller. Om jag inte tar livet av den. Det är inget jag vill göra efter allt vi gått genom. Den har blivit blöt, åkt i golvet men alltid varit mig trogen. Den kunde räkna när min träskalle varit full av spån. Kunnat underhålla mig med Tetris i tråkiga stunder. Blev det lite torftigt i strömstaven laddade jag den i en halvtimme och den kunde betjäna mig i ytterligare 2 veckor. Den är i tjusigt blått utförande i raka motsatsen till mitt blod och heter T65.
Men för någon dag sedan steg jag in hos färdlurshandlaren och förundrades över de små manicker som erbjöds. Givetvis var försäljaren mycket trugande över vad som skulle kunna passa mig. Men jag var osäker och envis som den 20-åriga gubbe jag är. Jag hade dock fattat tycke för en lur men ville se mig om hos andra handlare. Då kom stora minneskort, väskor och trådlösa handfrälsare upp på disken. Fick behålla samma nummer hos min tillhandahållare det Kungl. Telegrafverket. Kunde dessutom gå ut därifrån med en ny färdlur och en kasse fylld med tillbehör, utan att gjälda ett enda öre. Vilket jag gjorde och det klassades inte ens som stöld. I den stunden blev jag trendig och tog ett stort kliv in på 2000-talet. När jag ändå satt stenen i rullning, varför inte börja med annat hyss också? Som att börja skriva nätdagbok. Nu är min text ute på nätet i tvetalig form och kommer förhoppningsvis förbli så. Om än på oregelbunden basis. Här tänkte jag ta upp ämnen som för mig (och kanske för andra) är spännande.

RSS 2.0