Lätt att finna en Isländsk stekpanna.
I år... Året som var, flöt på riktigt bra. Det bara visslade om det, inte någonsin förut har ett år gått så fort. Varken för mig eller min gode vän Gurkan. Som misstänker en komplott. Egentligen var det tänkt att detta inlägg skulle skrivits innan nyår. Långt innan nyår. Så blev det inte. Det var tänkt att jag skulle överföra pengar från ett konto till ett annat innan nyår. Så blev det inte heller. Utan jag måste nyttja en av årets fyra kostnadsfria överföringar. Peppar, peppar. Köpte mig en tidig julklapp, GTA IV till PC. Hade väntat ett år på det. Sedan noterade jag att jag missat släppet med nästan två veckor. Jag som tänkt vara först och krafsa vid dörren när de öppnade. Nu blev det inte så. Jag fick först senare erfara att min dator knapp räcker till. Så det blev näven i bordet och spanade efter delar till en ny dator. Bestämde mig nyligen och får delarna den sjunde januari. Första arbetsnatten efter ledigheten. Så blev det med GTA-speladet under ledigheten på ny hårdvara.
Men i övrigt vilket flyt jag haft. Fann äntligen den stekpanna jag letat efter förra året. Look here. Det var det första jag gjorde då jag hade stöfvlat in hos Järnia i Sickla. De har bättrat sig sedan sist. De sista klapparna inhandlades på Jula i Mölnvik. Kurrar i kistan, styr skutan... pråmen mot ett smockfullt Donken. Vadan detta en parkeringsplats ledig alldeles utanför dörren. Rakt innanför fanns det enda lediga bord som jag lyckades norpa. När jag var förnöjd efter att stoppat anletet fullt med BigMac förundrade jag mig över dess litenhet. Nog om det.
För att få råd med allt detta tog jag värvning hos Premo och delar således ut morgontidningen sedan oktober. Ett mycket innehållsrikt yrke. Med fulla människor på helgerna, djur på vägarna och andra äventyr. Jag har lyckats med att köra ner brevlådor, köra i diket samt volta med bilen. Har även fått ta en omväg då det var någon annan som lyckats lägga sin bil på taket rakt över vägen. Min älskade biljäkel hänger med än, även om det blivit bucklig efter olyckorna. Som tur är har jag extra dörrar. Nu behövs bara en billig plåtslagare som tar taket. Stoppad av snuten blev man också härom veckan. Gammal bucklig Volvo och fördomar. Jag var nykter och böter för avsaknaden av backspegel fick jag inga. 2000 spänn för att välta upp bilen på rätt köl + böter. Tyckte varken jag eller polisen om. Så visst kan man slingra sig undan. Vill man se djur så får jag betalt för det. Vejar för rådjur varje natt, harar jagar jag tills de viker av. Älgar stannar jag för helst. Ståtliga varelser, riktigt nära har jag fått komma dem dessutom. Oftast blir de skrämda och löper iväg. Men så länge jag inte har dem i vindrutan är jag glad. Dessutom finns det vänliga människor. Då jag väckte en stackars DN-prenumerant klockan tre på natten. Jag tog fart för att komma upp för en backe. Håller mig i hjulspåren av blankis, då det andra var 15 cm snömodd. Vägen svänger svagt och lutar utåt mot östersjön. Då släpper det bak med våldsamma sladdar. Planterar fronten rakt ner i diken, bilen slår runt och glider ett par meter på sidan. Klättrade ut ur passagerardörren. Hittade inte färdluren så jag fick gå till närmaste hus. Ringde bärgare, gick ut satte mig i lastutrymmet på bilen och väntade. Under tiden knaprade jag KitKat jag hade liggandes. Hög mysfaktor, som en koja nästan. Den hjälpsamme mannen sa att vägen inte blivit plogad då plogbilen körde i diket. Kom tillbaka när det ljusnat på julafton för att lämna en orimligt prissatt chokladask köpt på nattöppna Shell. Den är han värd varenda pralin. Samtidigt passade jag på att beskåda det stora avtryck min bil gjort i naturen.
Ha ett gott nytt rus.
Men i övrigt vilket flyt jag haft. Fann äntligen den stekpanna jag letat efter förra året. Look here. Det var det första jag gjorde då jag hade stöfvlat in hos Järnia i Sickla. De har bättrat sig sedan sist. De sista klapparna inhandlades på Jula i Mölnvik. Kurrar i kistan, styr skutan... pråmen mot ett smockfullt Donken. Vadan detta en parkeringsplats ledig alldeles utanför dörren. Rakt innanför fanns det enda lediga bord som jag lyckades norpa. När jag var förnöjd efter att stoppat anletet fullt med BigMac förundrade jag mig över dess litenhet. Nog om det.
För att få råd med allt detta tog jag värvning hos Premo och delar således ut morgontidningen sedan oktober. Ett mycket innehållsrikt yrke. Med fulla människor på helgerna, djur på vägarna och andra äventyr. Jag har lyckats med att köra ner brevlådor, köra i diket samt volta med bilen. Har även fått ta en omväg då det var någon annan som lyckats lägga sin bil på taket rakt över vägen. Min älskade biljäkel hänger med än, även om det blivit bucklig efter olyckorna. Som tur är har jag extra dörrar. Nu behövs bara en billig plåtslagare som tar taket. Stoppad av snuten blev man också härom veckan. Gammal bucklig Volvo och fördomar. Jag var nykter och böter för avsaknaden av backspegel fick jag inga. 2000 spänn för att välta upp bilen på rätt köl + böter. Tyckte varken jag eller polisen om. Så visst kan man slingra sig undan. Vill man se djur så får jag betalt för det. Vejar för rådjur varje natt, harar jagar jag tills de viker av. Älgar stannar jag för helst. Ståtliga varelser, riktigt nära har jag fått komma dem dessutom. Oftast blir de skrämda och löper iväg. Men så länge jag inte har dem i vindrutan är jag glad. Dessutom finns det vänliga människor. Då jag väckte en stackars DN-prenumerant klockan tre på natten. Jag tog fart för att komma upp för en backe. Håller mig i hjulspåren av blankis, då det andra var 15 cm snömodd. Vägen svänger svagt och lutar utåt mot östersjön. Då släpper det bak med våldsamma sladdar. Planterar fronten rakt ner i diken, bilen slår runt och glider ett par meter på sidan. Klättrade ut ur passagerardörren. Hittade inte färdluren så jag fick gå till närmaste hus. Ringde bärgare, gick ut satte mig i lastutrymmet på bilen och väntade. Under tiden knaprade jag KitKat jag hade liggandes. Hög mysfaktor, som en koja nästan. Den hjälpsamme mannen sa att vägen inte blivit plogad då plogbilen körde i diket. Kom tillbaka när det ljusnat på julafton för att lämna en orimligt prissatt chokladask köpt på nattöppna Shell. Den är han värd varenda pralin. Samtidigt passade jag på att beskåda det stora avtryck min bil gjort i naturen.
Ha ett gott nytt rus.
Kommentarer
Trackback
